Lördag 18 Juni

Jag har haft hund i sängen sedan 1968. Jag har ingen aning om hur det känns att sova utan hund. Min första hund en Wippet, han skulle ligga under täcket vid fötterna. Sedan kom Lhasa Apso som inte ville ligga under täcket. När jag började med rasen Dobermann var det väldigt olika, de som ville ligga under täcket blev man väckt av flera gånger per natt för att jag inte legat stilla och hunden låg utan, då kom den och puttade på en så man fick lyfta upp täcket och låta hunden krypa in. När Tore och jag träffades hade han en stor Dobermann hane vid namn Canto. Han var van att ligga i fotändan ovanpå täcket. Det var lite läskigt i början för Tore varnade mig – vad du än gör, väck honom inte genom att sparkas. Han hade nämligen gjort det misstaget med resultatet sönder bitna kalsonger! Nu var denna hane väldigt egen och speciell. Tore köpte honom som treåring, han hade bott i Amsterdam där han var morgon släpptes fri att gå sin runda vilket bland annat var ett stopp hos en fiskförsäljare på torget. Han fick sin frukost av denna. En morgon var inte den vanliga försäljaren på plats och den nya försökte mota bort honom när han hoppade upp mot disken. Någon fisk fick han inte och Canto blev arg och hoppade rejält mot disken så den välte. Han fick sin fisk var morgon efter det. Jag lyckades i alla fall hålla mina fötter ifrån honom.  I dag har jag innan jag somnar och ligger och läser fem hundar i sängen. När jag ska sova blir bara två kvar, tikarna. De är nog mera frusna än hanarna.  Jag skulle nog ha väldigt svårt att sova utan hundsällskap.